Hjälmaren: Fiske för framtiden
Sveriges MSC-certifierade hållbara insjöfiske
Till skillnad från många av hans bekanta är det första fartyget Emil Andersson Svanlind kliver ombord på inte en fiskebåt utan en färja. Det kommer inte att ta lång tid innan han är ute på sjön, med ett nät i handen, men först har han något viktigare att göra: ta sina små barn till skolan på fastlandet. Gösen får vänta säger han.
"Idag kan vi lita på fisket så jag kan ha ett liv vid sidan om. Jag kan vara med min familj istället för att oroas över hur morgondagen ser ut. Jag kan vara säker på att det kommer finnas tillräckligt med fisk."
Emil, 29, fiskar i Hjälmaren, en av Sveriges största sjöar. Han lever med sin familj på Vinön i hjärtat av Hjälmaren. Det är en liten ö och under en kylig höstdag är den så idyllisk att det nästan är en klyscha. Röda stugor och gyllengula träd står som en kuliss mot den gråa himlen och det mörka vattnet.
Den vackra naturen är inte begränsad till land. Under den lugna ytan finns en vild, hållbar fångst att få tag i: gösen.
För lite mer än ett årtionde sedan gjorde lokala fiskare gemensam sak med forskare, miljöorganisationer och fiskindustrin för att MSC-certifiera sitt fiske. Hjälmaren var det första sötvattenfiske någonsin att bli MSC-certifierat. Nu har fisket varit certifierat så länge att det är det enda Emil känner till. För framtidens skull finns ingen anledning till att inte fiska hållbart.
"Allt fiske borde vara hållbart. Om vi inte kan göra det hållbart kommer vi stå utan fisk. Ingen vinner på att det händer. Inte naturen och inte vi. Att inte fiska hållbart leder inte till något positivt. Bara till att det tar slut. Det finns ingen framtid i att vara ohållbar."
700 år av gösfiske
Hjälmaren har varit ett hem till 17 generationer av gösfiskare. Gösfisket har varit en viktig del av livet sedan medeltiden. På Örebro slott nära Hjälmaren åt man gös och annan lokal fisk redan för 700 år sedan.
Redskapsutvecklingen under 1960-talet ledde till högre fångster och i slutet på 1990-talet syntes tendenser till att gösen var överfiskad. Fiskarna förstod att de behövde göra något för att inte beståndet skulle kollapsa, men inte vad.
Sen kom Pelle Nyberg, en karismatisk forskare med en okonventionell idé. Han föreslog för fiskarna att landa färre fiskar för att sedan kunna fånga fler. Han argumenterade för både ett minstamått på fisken för att kunna fånga den och ett minimummått på maskorna i fiskenäten. Det i sin tur skulle innebära att gösen kunde leka innan den fångades och på så sätt skulle beståndet öka i framtiden. Idéen mottogs först med skepsis hos fiskarna.
"Det var en stor och dyr omställning. Vi var tvugna att kasta alla gamla nät och skaffa nya."
Men det tog inte lång tid innan belöningen kom. Fångsterna växte till rekordnivåer - och stannade där. Återväxten var så framgångsrik att myndigheterna till slut tillät och utfärdade nya licenser. Med dessa framgångar var en MSC-certifiering ett naturligt nästa steg.
En resa av innovation och samarbete
Tretton år har gått, fisket har blivit återcertifierat två gånger och har också inspirerat gösfiskare i sjöarna Mälaren och Vänern att bli certifierade.
För många av de dussintals gösfiskare som fiskar på Hjälmaren har certifieringen inte bara öppnat upp nya marknader som Tyskland, Österrike och Frankrike, utan hållbara fångster har också blivit en källa till stolthet.
"Vi är föregångare inom hållbart fiske. Vi var det första insjöfisket i världen att bli certifierade. Det är något som aldrig kan tas ifrån oss."
Vad är hemligheten bakom fiskets framgång? För Johans del är det förmågan och viljan att samarbeta.
"Vi är ett litet fiske. Många av oss var från början tveksamma till certifieringen. Allt var nytt för oss, konstiga termer och ett nytt språk. Vi kunde ingenting men vi visste att köparna ville ha hållbart fångad fisk och vi visste att vi behövde göra någonting."
De visste att de inte kunde göra allt själva och de fick en idé för att kunna driva igång certifieringsprocessen: MSC-kronan - en liten extraavgift på varje landat kilo gös. Med de pengarna kunde man sedan outsourca mycket av MSC-administrationen till SIC, Svenska insjöfiskarnas centralförbund.
"Vi vill fiska, inte hålla på med pappersarbete. De tar hand om det åt oss”
Idag utgör fisket ett exempel på en fungerande gemensam förvaltning. I mitten finns Hjälmarens Fiskarförbund (HJFF), de lokala fiskarnas organisation. HJFF representerar fiskarnas behov och skapar en kontaktväg för andra intressenter. De arbetar nära regionala och nationella myndigheter och har utvecklat ett innovativt forskningssamarbete med forskare i Stockholm som bland annat har bidragit med beståndsuppskattningar, uppskattningar av småfisk, kartläggning av annan bifångst och fågeldödlighet.
Anpassning till ett föränderligt klimat
Resultaten av nästan två årtiondens förbättringar är stabila fångstnivåer som fiskarna kan lita på. För Emil är stabiliteten viktig.
"Den verkliga vinsten med MSC är att man tillåts att tänka långsiktigt. Det handlar inte bara om nästa månad eller säsong utan om nästa fem eller tio år. Om du inte kan lita på ditt fiske är det ingen mening att investera i förbättringar. Då finns det ingenting att vinna i fisket"
Martin Ogonowski, forskare vid SLU, håller med. När han började arbeta med dessa fiskare 2017 var det stabiliteten i beståndet år efter år som överraskade honom mest.
Men varken fiskarna eller forskarna känner att de har nått sitt mål, trots sina framgångar. De är alla medvetna om att man inte löser hållbarhetsfrågan på en gång utan att det innebär en kontinuerlig resa av förändring och anpassning. Det kommer alltid att komma nya utmaningar att lösa för att säkerställa beståndens hälsa, så att fiskare som Emil och hans familj har levebrödet säkrat lång in i framtiden. Vårt föränderliga klimat oroar Martin.
"Om förändringarna är för dramatiska och kommer för fort kan kanske gösen inte anpassa sig. Hjälmaren är grund och känslig. Det kan vara ett system på gränsen"
Emil är också oroad men har hittat ett kreativt sätt att anpassa sitt fiske. Under vintermånaderna när sjön är frusen fiskar han från en snöskoter istället för en båt. Men under de senaste åren har mellantiden, då det är för isigt för båt men inte tillräckligt fruset för snöskoter, blivit längre. Då har han och andra fiskare blivit tvugna att ta fram "superspionerna" i sig själva - och införskaffat svävarfarkoster.
Som utbildad ingenjör identifierar han sig starkt med Greta Thunberg och ser stor potential i hållbara innovationer i sitt fiske. Till att börja med vill Emil skära ned på pappersförbrukningen genom att göra loggböckerna digitala och han är nyfiken på de miljövänliga alternativ till bensin och diesel som idag används. Men Emil stannar inte där.
"Kom tillbaka om fem år och se vad vi har åstadkommit då. Jag tror jag kommer vara mer engagerad i innovation än i fisket i sig. Tack vare utvecklingarna och förändringarna vi har gjort för att skapa ett hållbart fiske har jag möjligheten att kombinera bägge delar."
Built with Shorthand